Öppet brev till mig själv

 Hej Lilly
Du är bara 17 år och du håller redan på att gå in i väggen. Hur hamnade du här? Vid vilken väg svängde du åt fel håll? Och jag ser ju att vintern och mörkret inte hjälper. Men du vet också att det blir bättre mot sommaren, det blir alltid bättre då när du får komma bort ifrån allt och komma bort ifrån Sverige ett tag.
 
Sen i somras har bara tråkiga saker hänt som fått dig att må ännu sämre. Du var olycklig i ett förhållande i två månader, fick F i din första kurs någonsin, tappade en väldigt nära vän och din morfar somnade in. Inget gick som du ville och jag vet att allt du vill göra är att ligga i sängen under täcket hela dagarna isolerad från omvärlden. Men det kommer inte funka, inte om du nån gång vill må helt bra igen. Jag vet att det är svårt att komma upp på mornarna, inte för att du är trött utan för att du inte orkar, för att du inte har energin. Du har till och med behövt börja prata med en kurator.
 
Att du orkar fläta håret i fyra flätor istället för två är ett steg framåt och att du orkar fixa dina naglar helt själv en gång i veckan. Du är duktig och jag ser hur du försöker. Mitt i allt detta tappade du din motivation för att göra det du älskar. Att sminka sig anser många vara onödigt men för dig är det samma sak som att ta penna och papper och rita. Du finner ro i att sitta i två timmar med sminkborsten i handen och att uttrycka dig så, men någonstans på vägen tappade du denhär motivationen. Att du nu orkar sminka dig två dagar i veckan är stort och du ska vara stolt varje gång du orkar kliva upp när alarmet ringer och inte ligga kvar tills precis innan du åker till skolan.
 
Det gäller för dig att ignorera det som hänt för du kan faktiskt inte ändra på det förflutna, utan du kan bara blicka frammåt. Du måste också inse hur mycket du växt som person och hur allt detta stärker dig inför framtiden. Jag ber dig snälla att ta tag i det nu innan det är för sent. Vägen från botten är så mycket längre och så mycket brantare än vad din väg är just nu idag. Gör det som får dig att må bra och var med de få personer som du älskar, och det viktigaste är att du ser till att du får återhämta dig och att det ibland är okej att ha en dålig dag, en dag då du inte orkar kliva upp ur sängen.
 
Jag vet inte om allting händer av en anledning men mycket av det som nu fått ett avslut har gett dig något bättre. Du måste tänka att det finns en plan även om den planen för stunden rent ut sagt suger. Det kommer bli bättre bara du inte slutar försöka och se det kommande sommarlovet som en nystart och låt inte dina hjärnspöken ta över.
 
Med vänlig hälsning dig själv.
Bilderna är ca från 2012-2014




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg/URL:

Din kommentar:

Trackback